Mår skit ibland.

Vissa stunder är man så jävla glad, och så ska en, eller tre, personer komma och skrika på en så sjukt mycket att man känner sig usel och bara vill dö typ. Ingen uppskattning, ingen peppning, ingen jävla förståelse, bara gå i självförsvar, skrikande, irriterad, arg högljudd röst, kan inte ta emot nån kritik utan vänder bara ens argument till något som hackar ner på en själv. Ni, du, det sänker mig så jäkla mycket. Är jag inte här för att ha kul, vad fan är jag då här för? Det är här en av de saker jag älskar mest på hela jorden, ni ska inte få ändra på det. Aldrig. Är det meningen att man ska känna sig såhär? Det är det för i helvete inte. Tänker aldrig mer känna mig såhär, vill inte gå därifrån gråtandes igen. Det va sista gången.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0