Hej! Kom hem för typ 2 dagar sen med värsta depressionen. Seriöst grät jag flera gånger den dagen för att jag inte ville hem! Har aldrig varit med om en resa som har betytt så mycket för mig, personer som på bara några dagar har blivit så viktiga för mig. Allt var som en dröm. Perfekt! Rom var helt fantastiskt, bodde i ett kloster med ok frukost och rum som ett hotell, superfint! Bodde ganska långt upp i luften och såg ut över gatan med massa träd på sidan. Vi besökte massa kyrkor, åt på mysiga resturanger, gick på marknad, shoppade och hade andakter. Redan där var sammanhållningen stark, men när vi kom till assisi blev den ännu bättre. Om det förra klostret varit bra var det här 100 gånger bättre! Vi hade våningen längst upp, där vissa rum hade utsikt över hela byn och även området utanför. Frukosten var skitgod, matsalen jättefin och trevliga nunnor som älskade oss. Om jag ska säga något mindre bra var det nog att Essinges församling var där också, bitchar allihopa. Men det sket vi i haha! Dagarna spenderades med lektioner, lekar, returanger, snack, skratt, andakter, gående, mästarna av assisi, kortspel, tittande i småbutiker och några trollolol tröjor. En dag gick vi upp på ett berg där Franciscus tydligen spenderade en del tid, sagolikt var det. Börjar nästan gråta när jag skriver det här, vill tillbaka Såklart var det underbart att täffa mina kära vänner i skolan, har saknat dom sjukt. Bilder kommer efter skolan nån gång, ha det  så jäkla bra alla! Puss