Minnen

 
Just nu är det jag längtar efter mest att komma tillbaka till norrköping. Jag kommer ihåg allt precis, alla i gruppen, sammanhållningen, dansen, måltiderna, skämten, rap-battlarna, Kim, Johanna. Jag har slutat lyssna på vår låt lika ofta som jag gjorde i början, för det väcker massa känslor och jag blir skitdepp... Jag vet att man borde vara glad att man ens fick uppleva nått sånt men just nu känns det bara mer och mer förjävligt ju längre tiden går, för det betyder att jag tillbringar mer och mer tid borta från grupp 15 och mina brudar. Mina brudar, och Kim såklart. En av mina bästa veckor någonsin, utan tvekan. Det har jag skrivit många  gånger förrut men ingen som inte var där fattar ändå hur mycket jag saknar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0